Att supertrimmade tjejgruppen Love Generation skulle få en lätt match i Malmö har varit en vedertagen sanning sedan det kom fram att stjärnproducenten RedOne skulle ställa upp med ett bidrag i Melodifestivalen. Men så kom en gaddad smålänning med en rockballad som för tankarna till både Green Day och Guns ‘n roses och hessjöng sig direkt till Globen. Nicke Borg tog hem segern när han ställdes mot tjejgruppen som därmed snällt får vänta till nästa vecka – för andra chansen blir förmodligen bara en omväg.
Den låt jag hyllat mest gick vidare, men även den låt jag sågat hårdast. Kanske tog jag i när jag i går skrev att Linda Bengtzings låt fick mig att må fysiskt illa, men det var i så fall var det marginellt. Jag förstår varför den här schlagerkaramellen gick hem ute i sofforna. En påskgul Bengtzing for storleende runt på scenen som ett yrvädersunder. Charmigt, sure. Men kom igen, har vi inte hört det här tillräckligt många gånger nu? Och ni män där ute, blir ni inte förolämpade över att inte krävs mer än att kunna plocka ur diskmaskinen och byta olja för att betraktas som en ”riktig karl”? Kul dock att se vår lokala schlagerveteran Caroline Jönsson köra i finalnumret (som inhoppare för Evelina Olsén som drabbats av lunginflammation).
En annan schlagerbakelse, Linda Pritchard, får göra Love Generation sällskap till andra chansen vilket förvånar. Både glamrockarna i Melody Club och dansbandsgubbarna i Lasse Stefanz höll högre kvalitet än hennes pompösa powerballad och att kvalitet fungerar har vi fått bevisat flera gånger under årets festival.
Nicke Borgs finalplats var ytterligare ett välbehövt tecken på att en riktig låt, framförd av en duktig artist, uppskattas mer än en tjusig men plastig produkt som falsksjungs fram. De riktigt taffliga låtarna har skickats till sjunde – och åttondeplatserna tävlingen igenom. Det bådar gott.
Nu har vi sett och hört alla årets bidrag och det enda som återstår innan det är dags för den stora kvällen är andra chansen. Frågan är om tittarna kommer att hålla fast vid linjen eller om finalen blir ett rent flickfavoritsslag som står mellan Saade och Danny. Icke att förglömma är den internationella juryn som kommer in, lika oberäknelig som ett skånskt februariväder. Att skrällarnas tid inte är förbi fick vi veta i kväll – det ger onekligen lite spänning till en tävling som i år bitvis känts avgjord i förhand.
